"London 2008. I sin vackra våning förbereder den åldrade före detta premiärministern Margaret Thatcher frukost till sin man Denis, precis som hon har gjort varje morgon av sitt gifta liv. Men Denis lever bara i hennes fantasi.
Fångad i en frustrerande passiv tillvaro och kämpandes mot sin sviktande hälsa, överöses Margaret med minnen. Fragment av privatliv och karriär trängs i hennes hjärna och hon återupplever dem med levande intensitet. Medan hon kämpar för att behålla kontakten med verkligheten, retas och kivas Denis med henne. Kampen, triumferna, sveken.. Vad åstadkom hon till slut? Och var det värt de uppoffringar hon fick göra?"
Ok...
Jag upplevde denna filmen som lite "seg"
Att Meryl Streep är värd en Oscar för denna tolkning håller jag helt med om.
Det kan vara så att det var de smarta växlingarna mellan de autentiska bilderna och filmklippen som gjorde att jag mer fick känslan av att det var en dokumentär hellre än en spelfilm.
Filmen var välgjord (jag vet inte om den var verklighetstrogen, det låter jag någon annan avgöra)
Allt var välspelat, dock som sagt så kändes den lite seg.
Här är ett problem som jag stött på ofta när jag "betygsätter" de filmerna jag sett.
Jag tycker att skalan 1-5 är lite kort...Denna filmen var inte ett steg ifrån 5 (det bästa någonsin) men den var ganska mycket bättre än "Snow White..." och det blir så påtagligt nu när dessa "recensionerna" kommer efter varandra...
Betyg: GGGG -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar